Nyårsbrev 2011

Föreningen Ge det vidare önskar
Gott Nytt År 2011

Julen är förbi och vi har firat Trettondedag. Tankarna har gått från ett isigt Norden till De vise männen från varmare länder, men tankarna stannar inte där, utan går vidare till Tanzania.

Faktiskt så förbereder vi oss, Barbro, Per-Olof och Magnus Wångblad att resa till Ge det vidares skola, ICCO i Ilemera i mitten av februari.

Generösa gåvor har gjort att vi anser att föreningen har bärkraften att starta ett bygge av en matsal och kök med en ordentlig skorsten, så att vår kokerska inte behöver stå i intensiv rök vid matlagningen. Inte hade vi tänkt detta för några år sedan inte, men skolan står så stadigt och har en sådan framgång att detta nu känns nödvändigt. Då är det inte illa att föreningen har en arkitekt med i styrelsen! Magnus har ritat, vi har haft synpunkter liksom också Geofrey och Prisca på skolan och Berit Ek , som förresten är hushållslärare förutom diakon och mångårig, nu pensionerad, missionär. När vi nu har slagit våra kloka huvuden ihop är det vår innerliga förhoppning att detta skall bli ett välsignat bygge som uppförs utan komplikationer. Matsalen är ritad så, att man också skall kunna ha seminarier där och kanske också övernatta.

I november packade Johan Quint, också han från styrelsen, Per-Olof och Barbro de tolv nedmonterade symaskinerna vi fått, liksom ihopsamlade verktyg och garner. Även likadana t-shirtar till avslutningsdagen, i år gula, packades med. Detta skall bli avgångsgåvor till eleverna när de slutar i november i år. Vi kan inte säga annat än att en viss girighet kom över, inte minst Barbro, när vi på PMU:s lager i Vårgårda, fick lov att fylla de håligheter som bildas när man packar symaskiner med stora huvar, med insamlade kläder och tyger. Det är PMU, Pingstmissionens Ulandshjälp som står för transporten. Tillsamman blev det 6 kubikmeter gods. Kostnaden blir ca 3800 kr per kubikmeter förutom transport i Tanzania, 125 mil från hamnen i Dar es Salaam till Ilemera. Förstår ni om vi inte startar husbygge utan vidare, pengar går åt. Till flickhuset som byggdes förra året  bidrog  det tyska kyrkodistriktet Paderborn. De är igång med många andra projekt, så vi räknar med att stå för hela kostnaden denna gången.

Det är fantastiskt att se hur Gud förser. Vi vet att ni är många som bidrar på många sätt. Inte minst berättar om behovet av verktyg och symaskiner Och det ger resultat. Rätt som det är hör någon av sig och bidrar med något. Stort tack till er alla!

Vi gläder oss oerhört när vi tänker på hur skolan förändrar livet för dessa föräldralösa och mycket fattiga ungdomar. Det är alltid lika underbart när vi får rapporter om deras framgångar. Om ett par har vi hört att det inte har gått så bra. Vi vill försöka ta reda på varför när vi kommer ner i februari. För visst bär många på sorger och trasigheter från ett tidigare hårt liv och någon kommer kanske inte igång med sitt arbete. En pojke är sjuk och orkar inte arbeta. Vi befarar att han har aids. Någon bor avsides och har inte så många kunder.

Onesimo har vi nämnt tidigare. Äldst av fem syskon, från en annan del av Tanzania och utan släkt eller trygghet där han bor. Det var han som sade för ett par år sedan; om det inte hade varit för denna skolan hade vi nog varit döda. Äldsta lillasysters studier på secondary school och sedan lärarutbildning har en kvinna i Sverige betalat, och flickan är nu klar med studierna. Syster nummer två har man och barn, väldigt unga är de förstås. Äldsta lillebrodern är upplärd av Onesimo och de jobbar nu tillsammans! Yngste brodern går i primary school. Den gifta systern och Onesimo försörjer honom tillsamman. ”Nu”, berättade Onesimo då Geofrey gjorde ett av sina besök ”när syskonen har det ordnat, kan jag gå vidare” Han har fått en fästmö, bränner själv tegel till ett eget hus och hoppas på giftermål. Men innan dess går de båda och tar prov på missionens sjukhus för att se så de inte är smittade av HIV. Så gör den som sett sina föräldrar tyna bort och dö från sina barn.

Edina gick ur skolan i november 2009. Det var hon som hade svår malaria när vi var nere med gruppen från Örebro 2008. Vi bad för henne och hon fick en riktig himlauppenbarelse och hon blev frisk. Hon kombinerar sömnad i hemmet med affärsverksamhet! Hon köper hem kläder när hon är på marknaden och säljer sedan hemma i byn. Hon får ihop kapital genom sin sömnad och kan köpa in och sedan sälja utan att ens behöva låna. Vi gläder oss när vi ser att eleverna tar vara på och utvecklar det de har fått. Skolan blir inte ett slutmål utan ett startskott in i den egna och landets framtid.

Nuvarande elever gör väldigt bra ifrån sig, har vi fått rapport om. Man gjorde efter första året  ett praktiskt test. Tävlingar och prov är vanligt förekommande i Tanzania antingen det gäller kyrkokörer eller intagning till skolor. Pojkarna fick var sitt trästycke och uppgift att göra vad de ville. Fantasi och idéer flödade. Lärarna blev glatt överraskade över resultatet. En gjorde en modell på spegeldörr, uppskattat på moderna hus nuförtiden fick vi veta. En gjorde ett gammaldags dryckeskärl, svårt att göra, omtyckt av många men som få vill eller kan tillverka nuförtiden. Flickorna fick en bit tyg och det de sydde efter eget huvud gjorde lärarna mycket nöjda. Det skall bli väldigt roligt att få träffa dessa elever och se deras alster. Sist vi var nere satt vi med i antagningsproceduren och mötte blyga, osäkra ungdomar. Nu är de kunniga, stolta ICCO-elever.

Redan har förfrågningar börjat komma till intagningen i januari 2012! Många är de som vill gå på vår skola men bara få kan väljas ut, tyvärr.

I dagarna fick vi besked av Geofrey via sms, att ”fundin”, byggaren i Ilemera studerat ritningarna och anser sig kunna bygga. Man tror också att grunden skall kunna vara klar i februari då vi kommer, precis som Magnus önskat! Sten och sand är redan på plats och cement skickar vi pengar till genast!

Hunnebostrand i januari 2011

Styrelsen för ”Ge det vidare”
genom Barbro och Per-Olof Olsson

Bankgiro: 5957-9359 Ge det vidare
eller
SEB 5144-1002065