Skolan

På den gamla missionsstationen Ilemera i nordvästra Tanzania finns numera ICCO, Ilemera Carpentry School for Orphans. Denna lilla hantverksskola tar emot föräldralösa ungdomar och ger dem en tvåårig utbildning till snickare respektive sömmerska.

ICCO arbetar genom den svenska stödföreningen Ge det vidare, som står för hela ekonomin. Det är ett småskaligt projekt som är inrättat för att ge behövande ungdomar hantverkskunnande, kunskap om egenföretagande och upprättat självförtroende. Eleverna bor under två år på skolan där de utbildas och förses med goda verktyg respektive symaskin så att de kan försörja sig efter sina två år på skolan.

Bild: Några av ICCOs byggnader. Matsal till vänster och sovsal för flickor till höger.

Som en del av utbildningen är eleverna ålagda att efter sin examen ta hand om och lära upp en annan föräldralös pojke eller flicka, som på detta sätt också får en möjlighet till inkomst.

I november 2005 avslutade de första 9 pojkarna en 2-årig hantverksutbildning. Varje elev fick en verktygsuppsättning bestående av yxa, flera olika stämjärn, såg, hyvel och andra kvalitetsverktyg från Sverige. Utbildade och utrustade gavs dessa föräldralösa ungdomar en möjlighet att arbeta som hantverkare och försörja sig när de återvände till sina hembyar.

I  januari 2006 utvidgades skolan till att också utbilda flickor i sömnad. Vartannat år är det intagning och då tar skolan in tolv flickor och tio pojkar till en utbildning som är kostnadsfri. Skolans rektor och ledning har god kontakt med församlingspräster i regionen. En del av eleverna antas efter deras rekommendation, andra ansöker själva eller genom någon släkting som hört talas om skolan.

Bild: Verktygslådor som elever får med sig efter examen för att ha möjlighet att starta sin verksamhet med.

Arbetet på skolan har fortsatt och hösten 2017 utexamineras för sjunde gången elever, 10 pojkar och 12 flickor, från ICCO (Ilemera Carpentry Center for Orphans). Liksom tidigare elever, utrustas eleverna med snickeriverktyg eller symaskin samt ett litet förråd med material. Med utbildning, verktyg, materialförråd – och det goda som två år i en kärleksfull gemenskap gör med en människa – i bagaget återvänder eleverna till sina hembyar och kan nu genast börja sitt nya liv som egenföretagare. De allra flesta av de före detta eleverna visar stort flit och entreprenörsanda och börjar snart få inkomster. Det finns många gripande och glädjande berättelser om de före detta elevernas liv i avlägsna byar. De flesta har många som är beroende av dessa inkomster, t.ex. syskon, farmor/farfar etc.