Nyårsbrev 2013

Nyårsbrev 2013 från ”Ge det vidare”

Nu är julen över och det nya året har blivit ett par veckor gammalt. Alla ni vänner och understödjare till Hantverksskolan ICCO önskas en riktigt god fortsättning på det nya året.
Denna jul har vi haft mer kontakt än vanligt med skolans rektorspar, Geofrey och Prisca. Det visade sig nämligen att ett par av eleverna, särskilt en av flickorna, inte klarar sitt uppehälle under lovet. Denna flicka Eliethi, har två yngre syskon, och när hon själv inte är hemma utan bor på skolan, bor dessa småsyskon hos andra bybor och hjälper till och får mat där. Det var evangelisten i byn som arrangerat detta bland församlingsborna. Inför julen hade Eliethi frågat om det fanns något jobb på skolan över lovet. Hon behövde pengar till mat över lovet till sig och syskonen och till skoluniformer så att syskonen kan gå i skolan. Geofrey fick genast åka till byn och ta reda på hur det stod till.
Följande framkom; Eliethis hus av lera hade stora hål och höll delvis på att rasa. Huset hade inga riktiga dörrar. Man hade inga pengar, ingen mat, nästan inga kläder, ingen säng eller andra möbler i huset.

I den situationen bestämde vi att ge dessa syskon omedelbar hjälp genom vår skola.
Lite kläder fanns bland det vi skickat i container, och de kvinnliga lärarna tillsammans med Eliethi sydde skoluniformer så att syskonen kan börja skolan efter jul. En gammal elev, Yonas, som bor i trakterna, ombads att göra dörrar till huset, och en annan har fått laga huset. Mat, som fanns i skolans förråd skickades med Eliethi hem och annat kunde köpas.
Nog förstår ni, att våra tankar ofta var hos denna vår elev och hennes syskon under julhelgen detta år. Vilken glädje vi känt över att vår skola också kunnat vara en uträckt hand till dessa. Även ett par andra elever fick med sig mat hem i år. Alla elever fick dessutom 10 000 Tsh, ca 45-50 kronor. Några har 4-5 mil hem och behöver skjutspengar bl.a. Vi gjorde iordning kuvert till var och en med denna summa innan vi for hem efter vår resa i november.

Ett par av pojkarna fick låna hem verktyg under lovet. En hade gjort sig en säng och dessutom två ytterligare till olika kunder. En av kunderna betalade med en get! Två andra elever hade gjort jobb tillsammans med f.d. eleven Jaspar och fått lite lön av honom för det!

Nu är eleverna tillbaka på skolan, också Eliethi. Geofrey fortsätter att ha kontakt med evangelisten för att han ska se till att syskonen har det drägligt.
Som ett redskap för denna typ av omvårdnad av våra elever, inrättade vi något vi kallar PSF,  ”Poor student fund”, alltså en särskild kassa för särskilt behövande elever.
Vi skickade 400 000 Tsh till att börja med, och Geofrey har uppdraget att dela ut då särskilda behov uppstår. Detta redovisar han separat.

Besöket vi gjorde i höstas gjorde vi litet längre, vi stannade tre veckor. Under denna tid kom också besökare från Olaus Petri församling i Örebro. Det var församlingsassistenten Helena Sachs med fem ungdomar. De fick träffa och umgås med eleverna men också vara med på besök hos gamla elever. Det var andra besöket från OP och naturligtvis väldigt roligt och välkommet för skolan därnere. Olaus Petri kyrka firade 100-årsjubileum i år och i samband med det har de samlat in väldigt mycket pengar till vår skola! Det är vi mycket tacksamma för.

När ekonomin är trygg kan vi göra nya investeringar. Förra året fick de manliga lärarna Benson och Stephen motorcyklar. De är väldigt lyckliga för det. Uppförsbacken från deras by till skolan är verkligen lång och brant! Nu kan de dessutom vara behjälpliga vid elevbesök och vid inköp, förutom att det också är lätt att kalla in dem vid akuta situationer. Witness, flickornas lärare fick en symaskin som syr zigzag. Det är en ombyggd elektrisk symaskin som monteras på ett underrede för en trampsymaskin.

Matsalen och köket med vedspisen fungerar nu väldigt bra. Vi tyckte verkligen att vår matsalsbyggnad var så väldigt fin och välfungerade. Under dagtid kan man öppna dörrar så att fläktande vindar drar igenom, och överbyggda barassor, verandor, ger skugga men också skydd vid regn. Solpaneler och flera taklampor ger bra ljus på kvällen. Eleverna leder själva aftonbönen i matsalen. Ett spjäll i skorstenen gör nu att spisen fungerar väl, golvet i matsalen är rakt och köket är inrett.  En ny vattentank vid köket samlar vatten från matsalens tak. I höstas byggdes en trappa till köket och då påbörjades också en barassa till flickhuset. Denna skall bl.a hindra att regnvatten skadar husets väggar och grund. En gammal tank har reparerats och rengjorts och hängrännorna på skolhuset har setts om.
Pojkarnas sängar hade blivit vingliga, så alla fick sätta igång med att tillverka nya. Vi kunde inte låta bli att tänka på tomtarnas verkstad då alla pojkarna jobbade med frenesi. Vi köpte nya madrasser och lakanstyg, och flickorna med lärare klippte och sydde nya lakan.
Vi hade med en dunk, ”Solvatten” som nu används på skolan. Se www.solvatten.se 
Tanken är att spara ved och arbete genom att utnyttja solens uv-strålning för rening av vatten. Nu är ett samarbete på gång med en Rotary-klubb för att fortsätta detta arbete.

Av besöken hos gamla elever är det särskilt två som vi vill berätta om. Jaspar gick ut i november 2011. Då vi kom på besök tog han emot med gamla bibi, farmor, i huset där de bor och som Jaspar nu reparerat. Hålen är lagade och ny plåt låg på taket. I rummet där vi satt på golvet i höet, stod Jaspars säng, som han gjort. Den hade också madrass, en stor kostnad. Den blir också ett sätt att dra kunder, att visa vad man kan. Då bibis hus reparerats insåg Jaspar, det är för litet. Det var verkligen trångt. Han hade redan hunnit bygga ett hus till strax bredvid detta gamla. Även detta hade plåt på taket, inte gräs. Det säger oss; Jaspar har tjänat pengar på sitt hantverk. Denna pojke hade dessutom hunnit tillverka tegel till ett eget hus och också bränt det. En farbror kom då vi satt där. Han tackade och talade så gott om Jaspar. ”Han är vår frälsare”, sa han faktiskt om Jaspar. Det framkom att gamla bibi hade fött 13 barn. Tio av dem var döda, bland dem Jaspars pappa förutom hans mamma. Familjen hade shambor, odlingsmark, men det var många som skulle försörjas. Runt om i byn finns ca femton barn från denna familj, som mist pappa, mamma eller båda. Det hade vilat en sådan tyngd och sorg över familjen, men då Jaspar kommit hem hade ett ökat välstånd och framtidstro gjort, att en ny ork kommit, bl.a. till denna farbroder.
Vi känner en stor beundran och värme för denna vänliga idoga pojke och gläder oss och förundras över vad skolan kan åstadkomma i förlängningen.

En dag var vi med lärarna på vigsel och bröllopsfest till en gammal elev, en av de skickligaste, Fredric. Per-Olof hade vigseln och festen hölls i Fredrics egenhändigt byggda hus. Vi gladdes över hans välgjorda hus och tittade med beundran på utskurna detaljer på dörrar, fönsterluckor, möbler och annat som han gjort. En gåva från en givmild kvinna från Sverige, ny fin hyvel, vassa stämjärn samt bryne blev en passande bröllopspresent

Cirka tjugofem gamla elever kom till återträff en av dagarna. Flickor, som blivit kvinnor, kom stolt gående i egenhändigt sydda tjusiga klänningar och med konstfärdiga håruppsättningar istället för skolelevernas rakade huvuden. Det var inte lätt att känna igen dem meddetsamma. Flera bar sina barn på ryggen. Pojkar, som nu blivit självförsörjande yrkesmän, samtalade glatt med varandra. Alla hade mobiler, ett utmärkt hjälpmedel som underlättar livet för dem. Det har gått bra för våra gamla elever! Men visst är livet också fyllt av arbete, ibland bekymmer, stora och små. Där som här.

Nu håller vi på med sms-kontakter om personalfrågor. Det är sådana frågor, som också är så viktigt vid våra besök. I år har nattvakten haft en månads semester över julen, och en vikarie anställdes under tiden. Nattvaktens tjänstgöring måste regleras. En hjälp till kokerskan har också anställts. Ännu är det inte klart hur anställningen skall se ut. Löneökningar är också nödvändiga.

Odetha bor någon mil från skolan. Hon bor tillsammans med, och hjälper sin gamla bibi och en faster. Fastern bröt ryggen och skadade käkar och alla tänder vid en trafikolycka 1984. Efter ett år på sjukhus kom hon hem och har legat på sidan i en säng sedan dess. Hon tackade Gud för att hon ändå kunnat fläta mattor! Det gjorde ont i hjärtat att se denna magra, tålmodiga kvinna.

Strax bredvid huset ligger  Odethas bror hus. Han bor i Dar es Salaam, så Odetha får se till hans hus och shamba också.  Genom skolan har vi anställt en flicka som skall hjälpa Odetha med vardagssysslorna, så att hon själv kan sy och få in pengar. Symaskinen hade dock upphört att fungera. Det visade sig att den fina huskvarnamaskinen blivit ”reparerad” av en reparatör på plats och blivit obrukbar. ”Felet” hade varit att mataren inte matat fram tyget vilket berodde på att en spak flyttats av misstag. Vi bytte ut den trasiga maskinen mot en fin huskvarnamaskin som fanns i skolans förråd. Nu fortsätter Odetha att ta emot kunder och sy kläder. Den gamla maskinen togs till skolan och får bli reservdelsmaskin om det är omöjligt att reparera den. 

Det blev bestämt, att flickorna får sig tilldelade varsin symaskin nu på vårterminen, den som de sedan får efter avslutad skolgång. Tanken är, att var och en skall bli expert på sin maskin och inte tillkalla reparatör som aldrig sett svenska symaskiner.

I november slutar denna elevkull. Då behövs hyvlar och andra verktyg till pojkarna förutom flickornas symaskiner.

Till sist: Stort tack till er alla som på olika sätt bidrager till vår skola!!!!

Hälsningar från elever och personal på skolan ICCO samt från styrelsen för
Föreningen ”Ge det vidare” genom

Per-Olof och Barbro Olsson

www.gedetvidare.se
bg. 5957-9359
SEB 5144-10 020 65